Sanningen kan såra

Det är inte ofta, men ibland händer det. Jag har gjort mig osams med en kollega genom att säga sanningen.

Jag är en person som inte tar stor plats. Jag söker inte bråk, utan jag är där och försöker vara alla till lags. Jag är väldigt neutral känslomässigt och lägger inte så stor press på att få fram mina åsikter och försöka övertala folk. Men igår stod vi på jobbet och pratade om barn. Och för er som inte förstår hur mycket jag ogillar barn så kan jag försöka förklara det.

För några år sedan stod jag och en bekant och pratade om abort, han var emot det. Han ansåg att kvinnan inte har rätt att ”mörda” fostret. Och känslorna som kom upp under den diskussionen var panikartade. Bara tanken av att bli gravid och klämma ut en unge gör mig illamående. Ärligt talat så skulle jag hellre ta mitt egna liv än att tvingas genomgå en graviditet och födsel. Så känns det, och under mina 28år har inte det förändrats. Jag tänker inte skaffa barn.

Många har väldigt svårt att acceptera att jag tycker och känner så här, så även en av mina kollegor. Jag stod och diskuterade med en annan att jag inte tycker barn är söta. I samma veva kommer kollegan ut för att lösa av mig och frågar mig ”men vadå, tycker du inte min grabb är söt?”. Jag svarar nej och beger mig därifrån. Efteråt märker jag att han tog illa upp, och jag försöker förklara. Men han kan inte acceptera vad jag tycker och känner om barn. Idag har han ignorerat mig hela dagen och vill inte ens titta på mig. Hur kan man ta så illa upp av min sanning, mina åsikter?

Så snälla gott folk, kan ni försöka inse att alla inte tycker barn är guds gåva. Alla kommer inte tycka att din unge är så förtjusande söt, alla kommer inte uppskatta att ha skrikande barn runtomkring sig. Och alla vill inte ha egna barn, så sluta ifrågasätta det och säga att det kommer ändras så fort man fått egna barn. Jag kommer aldrig bli en mor, men jag gör allt för att vara en bra moster. Och bara för att jag gillar mina syskonbarn i små doser, så betyder det inte att jag gillar just ditt barn. Håll dom gärna långt ifrån mig, tack!

Mina systerbarn Edla och Alva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: