Blog Feed

I am back!

Har ni saknat mig? Jag har saknat mig själv i alla fall! Jag är inte riktigt tillbaka, livet är som en berg och dalbanan och just nu skulle jag nog beskriva det som om jag är påväg upp för den brantaste backen i starten för att sedan åka full fart ner, ni vet när man mår som bäst i en berg och dalbana.

Så med det sagt så har jag mycket framför mig. Ny bostad som det är mycket att göra med, nytt arbete som jag inte riktigt kommit in i än, och några framtidsplaner såsom plugga och ny familjemedlem. En katt kommer det nog inte bli om jag ska lyssna på min sambo, så jag får börja kika på hund istället. Men vet inte vad jag vill ha, ena stunden vill jag ha en finsk lapphund och i andra stunden en kelpie. Kan man skaffa både ock?

Så ett kort inlägg från mig så att ni vet att jag lever, och det kommer fler. Jag lovar. Ni måste ju få se bilder på min walk in closet som jag håller på med. Har tyvärr inte tagit någon förebild. Men tänk er ett rum med gul plastmatta, smutsiga babyblå väggar och ett vitt tak som har gulnat. Håll den bilden i huvudet så ska ni få se en bild hur det ser ut nu. Men det får bli i nästa inlägg. Ha det så jävla bra tills vidare!

Hopplöst att vara hemlös

Nu var det längesen jag skrev något, och det är inte för att jag inte vill uppdatera er vad som pågår i mitt liv just nu. Utan helt enkelt så har det inte funnits varken tid, lust eller ork. Jag är hemlös och det tar mer på psyket än vad jag trodde.

Hela helgen har vi hållt på att packa och förbereda för utflytten från vår lägenhet på Lidingö. I söndags flyttade vi ut helt och blev därmed hemlösa i två veckor tills vi får tillträde till vårat nya. Tanken var att vi skulle bo delvis hos syster, men eftersom hon kläckte ur sig ungen så sent så ville dom ha så mycket egentid som möjligt de två veckorna båda är hemma. Så just nu så bor vi alla tre nästan åt olika håll. Hacko är den enda som har ett och samma boende båda veckorna, men sen är han ju pensionär så han har inga måsten. Vi andra tvåbenta som måste jobba har fått lov att dela upp oss. Jag vill bara att dagarna ska gå.. Imorgon ska jag jobba och tanken är att jag ska pendla från Heby. Sitta i bil 1,5 h till jobbet och sen 1,5 h från jobbet. Som tur är så jobbar jag på norrsidan imorgon, så förhoppningsvis slipper jag det mesta av trafiken. Och i helgen när jag börjar 05 bor jag hos syster men sen nästa vecka då jag måste åka kommunalt till jobbet så vet jag faktiskt inte vart jag ska bo än. Det löser sig förhoppningsvis.

I början såg jag det som ett äventyr, och det hade garanterat vart ett äventyr om man inte hade några måsten. Så om ni blir hemlösa mellan två boenden någon gång, ta ut semester! Det här är bara hopplöst.

Sista arbetsdagen för Hacko

Idag var det sista arbetsdagen för Hacko. Han började för ungefär ett år sedan få problem med ryggen, jag märkte det genom att han inte längre ville hoppa in i bilen. Jag började med att lyfta in han, men sen började han skrika av smärta av det också. Så det vart till att köpa en ramp till bilen så att han kunde gå upp själv. Jag vet egentligen inte vad som var fel, röntgen visade inget. Veterinären trodde att det var början till L7S1 men jag gick aldrig vidare med magnetröntgen. Vi började med rehabträning och började bygga upp lite mer muskler. Smått började jag märka skillnad. Han ville oftare upp i soffan än tidigare och han började även leka bättre med andra hundar. Nu senaste tiden har han även blivit skuttigare, han hoppar över diken och småstockar. Och han har faktiskt vart på väg att hoppa in i bilen, lite tveksamt och jag har skrikit åt honom att låta bli.

Vid återbesöket hos fysiologen så kunde hon inte hitta någon smärta i ryggen, vilket gav oss glädje och lättnad. Men trots att han inte längre har ont, så vill han inte hoppa. Han kliver in i firmabilen och kliver upp i soffan. De enda småhopp han gör är i full fart när han springer lös i skogen. Jag vill inte pressa honom till ett hopp, och därför kommer jag inte ens försöka med en till uppkörning. Jag kanske ändrar mig om han börjar självmant hoppa lite mer. Men tills dess får han vara en pigg och glad pensionär. Tack Hacko för att du fick mig att testa på att vara hundförare, tack Hacko för att du gjorde så att jag började jobba i Stockholm och träffade husse.

Saknar den gamla goda tiden när det var du och jag på 2553. Den tiden lär ha vart kort, men de få månaderna vi körde den bilen är det bästa vi någonsin gjort under dina år i tjänst. Kommer du ihåg att du inte kunde skälla i början av din karriär? Kommer du ihåg den gången jag bar dig över glas? Kommer du ihåg när du blev brandhunden Hacko? Kommer du ihåg när du gav hundtränaren en lårkaka? Många fina minnen har jag tillsammans med dig, nu skapar vi nya minnen utanför tjänsten! Älskar dig din underbara fyrbenta sak!

Sanningen kan såra

Det är inte ofta, men ibland händer det. Jag har gjort mig osams med en kollega genom att säga sanningen.

Jag är en person som inte tar stor plats. Jag söker inte bråk, utan jag är där och försöker vara alla till lags. Jag är väldigt neutral känslomässigt och lägger inte så stor press på att få fram mina åsikter och försöka övertala folk. Men igår stod vi på jobbet och pratade om barn. Och för er som inte förstår hur mycket jag ogillar barn så kan jag försöka förklara det.

För några år sedan stod jag och en bekant och pratade om abort, han var emot det. Han ansåg att kvinnan inte har rätt att ”mörda” fostret. Och känslorna som kom upp under den diskussionen var panikartade. Bara tanken av att bli gravid och klämma ut en unge gör mig illamående. Ärligt talat så skulle jag hellre ta mitt egna liv än att tvingas genomgå en graviditet och födsel. Så känns det, och under mina 28år har inte det förändrats. Jag tänker inte skaffa barn.

Många har väldigt svårt att acceptera att jag tycker och känner så här, så även en av mina kollegor. Jag stod och diskuterade med en annan att jag inte tycker barn är söta. I samma veva kommer kollegan ut för att lösa av mig och frågar mig ”men vadå, tycker du inte min grabb är söt?”. Jag svarar nej och beger mig därifrån. Efteråt märker jag att han tog illa upp, och jag försöker förklara. Men han kan inte acceptera vad jag tycker och känner om barn. Idag har han ignorerat mig hela dagen och vill inte ens titta på mig. Hur kan man ta så illa upp av min sanning, mina åsikter?

Så snälla gott folk, kan ni försöka inse att alla inte tycker barn är guds gåva. Alla kommer inte tycka att din unge är så förtjusande söt, alla kommer inte uppskatta att ha skrikande barn runtomkring sig. Och alla vill inte ha egna barn, så sluta ifrågasätta det och säga att det kommer ändras så fort man fått egna barn. Jag kommer aldrig bli en mor, men jag gör allt för att vara en bra moster. Och bara för att jag gillar mina syskonbarn i små doser, så betyder det inte att jag gillar just ditt barn. Håll dom gärna långt ifrån mig, tack!

Mina systerbarn Edla och Alva

Spakväll med Salvequick

I samarbete med Salvequick

Arbetspass 4 av 8 avklarad. Och igår åkte hunden till sin hundvakt bara för att jag och sambon ska jobba långa pass några dagar nu. Så påväg hem efter ett 12 timmars pass så bestämde jag mig för att ta en spakväll med lite solarium, hårinpackning och lättare ansiktsbehandling. Underbart skönt och välbehövligt. En fin överraskning väntade även i postfacket. Buzzador hade skickat mig en fin fotkräm från Salvequick som jag ska få testa och utvärdera. Ska använda den två gånger om dagen i två veckor. Så resultat och åsikter kommer om några veckor.

Men det här ska inte bli något tråkigt reklaminlägg, utan ska handla om min spakväll. Hemma hos oss är allt kaos och de saker vi till vardags inte använder ligget nerpackat, så även bodylotion. Så jag gräver upp en Dove där i lådan och börjar smörja in mig. Men krämen vill liksom inte åka in i huden och jag tycker den luktar mycket starkare än vad lotion brukar göra. Tar en titt på flaskan igen och inser att jag har grävt fram tvål istället. Så det var bara att hoppa in i duschen igen och gräva fram en annan lotion. Hejja mig!

#buzzador #footrescuebuzz #salvequickfootrescue

Stjärnor i en musikvideo

För ca 1 år sen var jag väldig aktiv som statist och jag har vart med i flertalet filmer. Men där man ser mig mest är i en sketch i café bärs. En annan större statistroll jag gjorde tillsammans med hunden var i ett skolprojekt, en musikvideo åt Allyawan. Där var jag polis med hund och vi jagade busarna. Det var inte säkert att den musikvideon skulle bli den officiella och eftersom jag inte hört något eller hittat på den när jag sökt så har det fallit i glömska.

Men så kom det en dag, en måndag den tredje februari. En kommentar på min Instagram dök upp med frågan om det var jag som var med i hans musikvideo. Efter en snabb titt kunde jag konstatera att så var fallet. Hunden syndes en halv sekund och jag ungefär en sekund. Det framkom inte så bra att vi skulle föreställa poliser, men man kunde klart urskilja oss då vi skiljde oss från resterande i filmen.

Allyawan – Ta din soul

Så kul! Och min gnista för skådespeleri tändes igen. Men en sak i taget. Har precis börjat med modellandet igen. Så nu ska jag flytta, komma in i nya jobbet och börja plugga innan jag börjar söka lite roller igen.

Jag och hunden som jagar busarna. I verkligheten springer han fram till en leksak.
Jag har fångat busen och trycker upp han mot en vägg

Jobbdag 1 av 8

Jobbdag 1 av 8 avklarad √

Idag startade en lång jobbvecka med varierande arbete. Blir ganska mycket jobb nu i början i månaden eftersom jag vill och ska vara mer ledig i slutet eftersom vi ska flytta och härja runt. Idag var första dagen på nya jobbet, jag fick bara gå bakom och se hur den andra assistenten arbetade. Men allting kändes bra och jag tror det blir suveränt när jag väl har kommit in i det. Så nu är det bara vänta tills vi har flyttat så att jag kan börja plugga också, men tills dess kör vi dubbeljobb. Vet inte riktigt hur jag ska hitta plugglädjen när jag måste läsa ämnen som jag egentligen inte har någon glädje över. Men det är väl bara att bita ihop så att jag får läsa någonting kul längre fram. Har ni några tips på vad jag plugga till? Just nu är jag mest inne på marknadskoordinator, men jag har ju tidigare funderat på kriminolog och djursjukskötare. Och det finns garanterat massor av yrken som skulle kunna passa mig utan att jag vet att de finns. Så släng upp massa saker som ni tycker jag borde plugga sen när jag är klar med gymnasiet!

Omplacera en hund

Det här med att omplacera en hund är nog aldrig lätt. Nej, jag ska inte omplacera Hacko, men en i min närhet ska omplacera sin. Därför gick mina tankar om varför och hur man tar ett sådant beslut.

Jag tycker det är jättestarkt gjort av en att kunna inse sina begränsningar och göra det bästa för hunden genom att ge den en bättre tillvaro. Men jag har så svårt att tänka min in i den situationen. Nej, jag skulle absolut aldrig kunna ta hand om Hacko själv utan hjälp från sambon och vänner som ställer upp som hundvakt. Men jag kan bara tänka mig en situation där jag skulle göra mig av med hunden, och det är om jag blev allvarligt sjuk eller skadad.

Om sambon blev allergisk så skulle vi troligtvis bli särbos om det inte gick att lösa på annat sätt. Om jag blev singel skulle jag troligtvis flytta hem till Heby där jag har en mor som ställer upp som hundvakt i vått och torrt. Om jag fick ett jobb där det är omöjligt att lösa med hunden, skulle jag antingen säga upp mig eller letat efter hunddagis. Jag kan inte förstå hur ett jobb eller en sambo kan vara viktigare än den fyrbenta familjemedlemen. Men alla har vi olika prioriteringar.

Och återigen, absolut inget negativt till er som omplacerar hunden om det görs av vettiga anledningar. Man ser allt för ofta blocketannonser med alla konstiga anledningar varför man väljer att omplacera sin hund. Nej, allergi som uppstår när valpen är 12v, eller när man inser att det är för mycket hund när den är i slyngelåldern är ingen vettig orsak. Utan bara idiotiskt att man inte vet sådant innan man köpte den och bör därför inte ens ha köpt den. Köp er en gosedjurshund på Ikea istället!!

Men till er som gör det tuffa beslutet för er vardag förändras hastigt, stor eloge till er! Jag hade aldrig klarat det.

Lycka!

Vet ni, jag är typ överlycklig! Strax före jul nån gång hittade jag en ryggsäck som jag ville ha. Men eftersom det var strax innan jul så önskade jag mig den istället. Julen kom och ingen ryggsäck i klapparna. Skulle gå in på hemsidan och beställa den själv, spårlöst borta, inte ens ett tecken på att den hade funnits. Har kollat på den hemsidan, och typ tusen andra, i hopp om att jag skulle hitta den eller någon lika snygg. Men nej då, ingenting dök upp. Tills idag! Letade efter ett sånt där snyggt harness som jag hade på plåtningen igår. Har inte hittat exakt likadant, men ett snarlikt. Och bara för skojs skull gick jag in och kollade efter kängor och ryggsäck också. Och där fanns den! Min efterlängtade ryggsäck! Det fanns bara två kvar i lager, funderade ett par minuter. Men sen tryckte jag hem den och ett harness. Lycka! Nu gäller det bara att mina kängor jag hittade för ett år sen, men aldrig beställde, kommer tillbaka.

Tänkte vara snäll att ladda upp en bild på den så ni fick se. Och snacka om tur! Den är slutsåld nu igen. Men här har ni den. Asgrym visst?

Bild hämtat från www.emp-shop.se

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑